Victoria

Prolog

Senaste nytt från England klargör att engelska parlamentet, på Lord Beaconfields förslag, beslutat att från och med den 1:a januari 1877 ge Drottning Victoria titeln kejsarinna av Indien. Avsikten torde vara att både höja Englands prestige men också öka den indiska självkänslan. Frågan är: kommer Indiens orologa inre nu finna en ny hållning som kan leda till ett lugn samt dessutom öppna nya vägar för kommunikation mellan engelsmän och indier? 1:a juni 1958 stod sepoysupprorets sista slag vid Gwalior. Engelsmännens triumf var total och man trodde att allt uppror var tillintetgjort. Men ingalunda. Missnöjet har levt kvar, pyrt under ytan och dragit ner mungiporna hos indierna.

Engelsmännen hade visserligen vunnit i strid, men Indiens själ var lika orolig som innan upproret. Hotet om att europeiseras hängde tungt och det var främst förbuden mot sati (änkebränning) och barnamord som tolkades som förebud att det gamla Indien höll på att falla samman. Men även öppnandet av den första järnvägen 1853 och en telegraflinje samma år var orsak till ängslan. Den kristna missionen som religion kunde accepteras, men inte dess ingrepp i sociala förhållanden. Missnöjet var lika stort som innan upproret.

En annan sak som dessutom ökade spänningarna var den grymhet som upproret visat, där oskyldiga kvinnor och barn mördats. Av indier. Vid återerövringen uppvisade dock engelsmännen en skoningslös hämnd för dessa dåd som inte glömts än idag. Detta drev fram ett hat mellan indier och engelsmän som varit svårt att övervinna.

Detta hat samt hotet om europeisering har gjort att det varit oroligt ända fram till idag. På senare tid har till och med motsättningarna på vissa ställen drivit fram öppna konflikter, vilka som tolkats som en eventuell början till ett nytt uppror från indiernas sida. Att ett nytt uppror idag skulle oroa engelsmännen mycket är otänkbart. Grunden för förra upproret var sepoyser, dvs. inhemska stridskunniga legosoldater, främst från högre kaster, vilka idag är många färre än 1857. Men ur politiska och handelsmässiga synsätt skulle en ny konflikt försvaga Englands anseende ute i världen.

Det är mot dessa bakgrundsfakta som Lord Beaconfield föreslagit att man borde untämna Drottning Victoria som kejsarinna av Indien, vilket också beslutats av parlamentet. Man hoppas nu att Englands prestige utåt tryggas samt att den indiska självkänslan höjs.

Men frågan kvarstår: kommer detta att leda till inre fred i Indien? Visserligen gör utnämningen att Indien får en ny formell struktur, men skall denna lugna Indiens själ? Gör utnämningen att den för freden nödvändiga kommunikationen mellan indier och engelsmän nu kan sätta fart så att en ny ordning kan uppnås, där alla är nöjda, eller kommer utnämning att leda till fortsatt kamp med nya knep nu när Victoria blivit Indiens överhuvud istället för den engelska vice-konungen.

Slutligen kan man undra över sanningshalten i de rykten som påstår att nu med Victoria som kejsarinna kan parlamentet till och med tänka sig en indier som ledare i Indien. Men detta ryktes sanningshalt kan endast framtiden utvisa. Liksom svaret på frågan: vid alla heliga kor, NÄÄER BÖÖRJAAR SPEXET?

Karaktärer

Fursten - Indisk furste
Teofil Lipton - Brittisk ambassadör
Katherine Lipton - Ambassadörska
Ahsanullah Khann - Professor, motståndsrörelsens ledare
Ahmadullah Shan - F.d. sepoysoldat och far
Fatima - Ahmadullahs dotter
Swami Dayananda - Andlig ledare
Maizuddin - Polischef i Dehli
Radioman - Radioman
Radioman - Radioman
Victoria - Drottning

Scener

AKT   I: På radistationen
AKT  II: I Furstens palats
AKT III: I Elefantgrottan (motståndsrörelsens högkvarter)
PAUS
AKT  IV: På marknaden
AKT   V: I Elefantgrottan (igen)