Pauspunsch
Av utskänkning av punsch bakom scen i mellanakten.
1. Måhända har någon undrat över varför det i spexboken, kapitel H8, avsnitt Utomlands, flera gånger frågas "Var är punschen?". När spexet skulle göra sitt första framträdande på den internationella studentteaterkongressen i Erlangen (1954 med H8) uppstod problemet att även vidmakthålla traditionen med pauspunsch. Då sådan dryck inte fanns att få i Tyskland uppsöktes övertullnären i Göteborg för att efterhöra möjligheten att utföra en låda punsch på export till spexet självt. Då frågans allvar och kulturella betydelse uppenbarats för honom vidgick han att detta nog vore möjligt. Men man fick inte ombesörja transporten själv. Lådan, en bastant träkonstruktion, forslades, förmodligen i pansarbil, under myndighetens beskydd till Sessanfårjan och inlåstes i dess spritvalv.
Efter ankomsten till Fredrikshamn vidtog ny skyddad transport till ett tåg, en ålderstigen historia om tre vagnar med det imponerande namnet Romexpressen, och placerades under bevakning i dess baravdelning. I Hamburg skedde ny transferering till motsvarande utrymme på det nattåg som där bestegs. Direktören tilläts, försedd med en packe nödiga dokument, i nåder att visuellt kontrollera hanteringen, varför utkvitterandet med tillförsikt emotsågs i Erlangen. Framkomna till den lokala tyska tullen på plats och hävdandes ägande- och exporträtt inför en samlig feta herrar i Lederhosen, krävde dessa till stor harm införseltull Denna skulle betalas efter vikt, vari även emballaget (flaskorna) ingick. Protest utgick, inte så mycket av ekonomiska som av principiella skäl. Man hade ju inte för avsikt att konsumera själva flaskorna. Men reglerna gick inte att rubba. Uppsöktes då ett litet glasblåsen som tillverkade en tunn glasbubbla, som fick hanteras med en knippa träull och rymde fyra flaskor. Därmed ansågs, genom att hälla över punsch i denna, tarans andel av tullavgiften kunna minskas utan konflikt med regelverket Tullherrama var inte av samma åsikt, enär flaskorna inte kunde få öppnas innan tullavgift var erlagd. En spexare lät då påskina att han vore, om inte direkt släkt, så i alla fall god vän med Der Alte (Konrad Adenauer, dåvarande forhundskansler), och bad att få låna en telefon för att ringa densamme. Då rätades ryggarna ovanför lederhosorna till givaktliknande ställning och det meddelades efter viskande konferens att frågan nog skulle kunna lösas på föreslaget sätt, vilket bekräftades med en osedvanligt stor stämpel. Lådan med de resterande åtta flaskorna återforvisades till kassavalvet. P avnjöts, berömdes och räckte till.
Nu återstod endast problemet med det resterande åtta flaskorna. De hade uppehållsrätt i Tyskland men var inte förtullade. Spexet erbjöd sig att ta med dem hem igen. Tullarna, som nog var trötta på alltihop, tillät märkligt nog detta efter att ha plomberat lådan och utfärdat transitodokument När tåget passerade den tyska gränskontrollen var det ingen som intresserade sig för en låda på bagagehyllan. Underrättelser hade dock ingått om att danskarna var mera petiga. Under den korta färden mellan gränsposteringarna demolerades lådan och kastades ut genom fönstret tillsammans med de graverande dokumenten. De åtta flaskorna stoppades undan på lämpliga ställen och gränspassagen förlöpte väl. Att kunna försöka lura svenska tullare vid ankomsten av en danmarksfärja i Göteborg ansåg vi dock vara en övermäktig uppgift. Återstod sålunda att under resan genom Danmark konsumera punschen. Det var ett beting att en smällhet augustidag på ett skakande tåg få i sig åtta flaskor ljummen punsch på nio personer, varav två flickor. Det gick. Vid passagen över de norra delarna av Jylland slog en av spexdamerna upprepade gånger direktören i armbrytning.
2. En p-incident inträffade i Stockholm. H8 hade hyrt konserthusets stora sal en helg for tre föreställningar (som för övrigt var fullsatta). På söndagsmatinén syntes kungliga logen fyllas med hagaprinsessor under en hovdams överinseende. Christina var dock för liten för att få vara med. Spexdirektören ansåg att sessorna inte skulle få full insikt i vår kulturella gärning om de inte fick p. Han gick till kungliga logen och meddelade detta. Hovdamen avböjde hövligt å sessornas vägnar men såg ut som om hon själv gärna skulle kommit.
