Tutankhamon
| Chalmersspexet 1980 | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Tutankhamon | |||||
|
|||||
| Première | 18 april 1980 i Stenhammarsalen | ||||
| Nyuppsättningsår | 1997 | ||||
| Finns på skivan | Tutankhamon Pärlor och flugor |
||||
| Finns i boken | Chalmersspex IV | ||||
| Spexare | |||||
| Inspextor | Bob | ||||
| Directeur | Fester | ||||
| Casseur | Clae$ | ||||
| Festdirecteur | Varg-Olle | ||||
| PR-chef | Birgitta | ||||
| Arkitekt | Bubben | ||||
| Scenmästare | Pryd | ||||
| Ljusmästare | Åby | ||||
| Sömmerskor | Lotta & Kia | ||||
| Producent | Badarn | ||||
| Skivkommitté | Hoffa | ||||
| Författare | Olle, Ove, Johan & Arne | ||||
| Regisseur | Patrik & Mea | ||||
| Ensemble | Benny, Christian, Fozzie, Mea, Otto, Patrik, Sulan & Sängen | ||||
| Orkester | Rajdn (Pianör), Eva K & Ulf (1:a fiol), Pia (2:a fiol), Jan (Viola), Petra (Cello), Marita (Cello) Basewa & Olvmo (Kontrabas), Calle (Klarinett), Janneralen (Klarinett), Martin (Fagott), Gamme (Flöjt), Herje (Trummor) | ||||
Innehåll
Prolog
Tutankhamon
-historiens gullgosse
För 3350 år sedan beslutade stormännen i Egypten att anskaffa en marionett-farao för att i lugn och ro kunna ägna sig åt sina egna affärer.
Särskilt lämpad ansågs den då 10-årige Tutankhamon vara. Genom sin ålder borde han lätt kunna luras att bara ägna sig åt sina leksaker, utan att blöta ner sin snoriga näsa i onödan.
Hans föregångare Echnaton hade under 17 år vänt upp och ner på hela Egypten. Istället för Amon hade en annan gud, Aton, satts i högsätet. Livet i allmänhet hade lättats upp så att ingen längre gick omkring i profil. Ovanpå allt hade hovets högkvarter flyttats från Thebe till Amarna. Antagligen var såna fasoner inte populära.
Tutankhamons tillträde ändrade detta.
Från början var hans namn Tutankhaton. Vid sin död 7 år senare var hans namn Tutankhamon, och folk hade åter vänt profilen till.
Bristen på fakta gör att den unge faraons största bedrift ligger i hans död. Han fick nämligen en gedigen begravning.
Även om gravkammaren låg något under tidens ytstandard, antagligen var den ämnad åt någon annan, så hade man i stor hast lyckats pressa in en hyfsad kollektion av det som ansågs nödvändigt på andra sidan.
Men varför denna brådska, varför så ung och hur kom det sig att graven förblev orörd?
Se själva!
Karaktärer
Echnaton - Kungsörn
Nefertite - Påfågel
Tutankhamon - Ungtupp
Aida - Kungsfiskare
Horemheb - Gam
Radames - Kattuggla
Simpson - Flyttfågel
Apopi - Kyrktupp
Nazimarutta - Spåfågel
Scener
Vi kommer i år, förutom att agera, musicera, gymnastisera,
I 1:A AKTEN ATT:
Scen 1: Frukostera
Scen 2: Debattera
Scen 3: Konservera
Scen 4: Motionera
Scen 5: Konspirera
PAUS: Pausera
I 2:A AKTEN ATT:
Scen 6 : Inventera
Scen 7 : Transportera
Scen 8 : Dinera
Scen 9 : Ny era
Scen 10: Barbera
Scen 11: Konkludera
Hopp fallera!
Historisk bakgrund
Egyptologi
- En gammal vetenskap
Mänskligheten har genom en ödets nyck begåvats med ett inte oävet antal egyptologer som med stor flit ägnat sig åt att rota i den sand som omger Nilen.
Det var tur att Egyptens civilisation stod på en så hög nivå så länge att spåren inte helt kunnat gömmas undan i alla salonger runt om i Europa. Det blev en del över.
Pyramiderna var svårast att ta med sig och fick stå kvar intakta. Värre var det i och omkring dessa, för arkeologerna var inte först. Huru detta?
Egyptens faraoner hade en mycket praktisk syn på döden. Det gällde att få med sig så mycket så möjligt för att inrätta det bekvämt för sig på andra sidan. (Man undrar hur Europa sett ut om kristendomen haft samma syn på saken...)
Det blev inga halvmesyrer. Man byggde solitt och lät utföra grejorna i gedigna material som brons, guld, alabaster och elfenben. Man producerade ju för evigheten...
Men redan då fanns vissa kretsar med avvikande åsikter. Senare tiders arkeologer kallar dem gravplundrare - antagligen av ren avund.
Dessa gravplundrare, historiens första egyptologer, hade en krassare syn på användningen av prylarna. Man var inte intresserad av att katalogisera utan försåg sig rätt och slätt med förmögenheterna - och levde gott på det.
Det syns dock som om man missade Tutankhamons grav, ty då man fann den 1922 var den nästan orörd. Detta gladde förståss upphittarna lord Carnavon och herr Carter...
....och det ska vi väl inte missunna dem....