Stradivarius
| Chalmersspexet 1993 | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Stradivarius | |||||
|
|||||
 |
|||||
| Première | 16 april 1993 i Stenhammarsalen | ||||
| Turnéer | Västerås (7-8/6), Trollhättan (15-17/10), Stockholm (22-24/10), London (6-15/11), Åbo & Helsingfors (19-24/11), Kalmar (3-5/12), Lund & Halmstad (11-12/12), Kiruna & Luleå (25-29/1-94) | ||||
| Nyuppsättningsår | 2006 | ||||
| Finns på skivan | Stradivarius Pärlor och flugor |
||||
| Finns i boken | Chalmersspex VI | ||||
 |
|||||
| Spexare | |||||
| Inspextor | Bob | ||||
| Directeur | Svenne-Back | ||||
| Casseur | Madde | ||||
| Festdirecteur | CT | ||||
| PR-chef | Dagge | ||||
| Arkitekt | Nina | ||||
| Scenmästare | Eva | ||||
| Ljusmästare | Anders | ||||
| Sömmerskor | Petra & Helen | ||||
| Producent | Johan | ||||
| Skivkommitté | OP | ||||
| Författare | Pinga, GeDe & Roger | ||||
| Regisseur | Chips & Molle | ||||
| Ensemble | Backman, Elvis, Josh, Jörgen, Nubben, Pelle, Sune & Tuttis | ||||
| Orkester | Helén (Pianör), Pernilla (1:a fiol), Pale (2:a fiol), Tage (Viola), Puff (Cello), Knödel (Kontrabas), Åsa (Klarinett), Sanne (Oboe), Tullarn (Fagott), Piff (Flöjt), Trumpeter (Trummor) | ||||
Prolog
Lite bakgrundshistoria:
De första bakgrunderna i Europa har man hittat i form av grottmålningar i Lascaux, Frankrike. De daterar sig till 18 000 f.Kr och består av en sorts rödlätt färgton bakom alla oxarna och mammutarna. Man tror sig för övrigt under senare år ha kommit fram till att en av mammutarna spelar på något som kan vara en primitiv föregångare till fiolen. (Det kan också vara en av betarna.)
Fiolen, som vi känner den idag, utvecklades i mitten av 1500-talet i Italien. En av fiolbyggarkonstens stilbildare var Nicola Amati (1596-1684) som levde och verkade i staden Cremona på den Lombardiska slätten i norra Italien. Från Amati spreds fiolbyggartraditionen till ytterligare två familjer i Cremona, nämligen Guarneri och Stradivari. Dessa blev tongivande i branschen, om man så får säga.
Antonio Stradivari (1644-1737) blev och är fortfarande den störste av felbyggare (sic!). Hans instrument är legendomspunna och betingar ofantliga priser. Tyvärr saknas idag 500 av hans 1000 byggda fioler och ingen vet var de är, förutom vi naturligtvis.
Så gott som samtida med Stradivari var Giuseppe Guarneri (1698-1744) I sina bästa stunder matchade han Stradivaris geni. Exempelvis spelade "djävulens violinist" Paganini på en Guarneri. Trots sin storhet som fiolbyggare saknade Guarneri rent mjöl i påsen och tillbragte därför en tid bakom lås och bom. Taskig barndom, kanske?
Vid denna tiden tillkom även det musikaliska mästerverket "De fyra årstiderna" signerat Antonio Vivaldi (1678-1741). Föga känt för dagens allmänhet ör att han även var präst och att "Le Stagioni" bara var ett av hans hundratals verk. Vivaldi bar på grund av sin något eldiga hårfärg smeknamnet "Il prete rosso".
En av Sveriges förgrundsmän vid denna tiden, dock inte i fiolbranschen var Jonas Alströmer (1685-1761). Denne urknalle var den förste i Sverige som odlade potatis i större skala. Alströmer deltog även aktivt i den tidens näringspolitik.
Vad är det då som är så bra med just Stradivaris fioler? Formens renhet och gott hantverk förvisso, men det som främst kittlar fantasin är hans alltjämt hemliga fernissa. Aska från Pompeji har föreslagits som ingrediens, men sanningen är mycket enklare och egentligen helt uppenbar, eller hur...?
Karaktärer
Antonio Stradivari - Fiolmakare
Maria Stradivari - Fiolmakarmaka
Giuseppe Guarneri - Omaka bråkmakare
Antonio Vivaldi - Musikalisk finsmakare
Jonas Alströmer/Näcken - Ombytlig potatismakare
Mme Closette Quelquechose - Fransk makadame
Don Cino - Maffig makaronmakare
Getrude von Oben - Makalös muskeltös
Scener
Scen I: På scenen i Cremonas rådhus, bakom kulisserna.
Scen II: På Schloss Obens trädgårdsmästeri i Sydtyrolen.
Scen III: På don Cinos ristorante tillbaka i Cremona.
Scen IV: I familjen Stradivaris hem, senare på kvällen.
PAUS
Scen V: I familjen Stradivaris trädgård.
Scen VIa: I rådhusets aula.
Scen VIb: I samma aula dagen efter.
