Väst

1. beteckning på chalmersspexare (t.ex. "Västarna till baren").

2. spexväst, chalmersspexarens käraste attribut. Alla som är med och skapar ett spex får en v som är unik får varje spex.

Historik

V var från början en keps. Det var vid repetitionerna av spexet Anna (1952) man kom på att den voluminösa rödrutiga keps (syddes av en mössfabrik på en vind på Drottninggatan) som hertigen av Böckingham skulle bära på scen vore ett lämpligt attribut får alla i spexet får att sprida glädje och reklam i staden. I varje fall det senare syftet uppnåddes såtillvida att tilltaget livligt observerades i tidningarnas slaskspalter med angivande av ursprung. Det beslöts att traditionen fortsättningsvis krävde att alla i ensemblen skulle utrustas med ett plagg eller motsvarande som förekom på scen. Som så ofta med nya traditioner uppstod svårigheter redan påfåljande år (1953), då man i brist på nytt spexmanus tog upp Cæsarion igen, efter endast tre år. Få egyptiska plagg var ägnade att bäras vare sig inomhus eller framför allt utomhus i den svenska marsvintern. Det blev en gul ful ornamenterad (hemmamålad i all hast) krage som Kleopatra bar. Den delades ut på premiärskivan och har sedan dess inte synts till. Den första v dök upp i H8 och bars på scen (ännu höll grundtanken) av Jeeves. Den uppskattades mycket och bars troget av alla under ett antal år och fortfarande av dem som kommer i den. Tanken med scenplagg höll i sig ett tag till. I Gustaf E:son Vasa blev det en krage med allmogeband. Den bars huvudsakligen till frack eftersom skjortor med lös krage för vardagsanvändning sedan ett antal år (dock inte så jävla många) hade kommit ur bruk. I Napoleon var det v igen eftersom en ganska tjusig sådan förekom på scen. I Statyerna var det också v - den grekiska miljön bjöd inte på i Sverige dagligdags användbara klädesplagg. Även Lucreziaspexarna utrustades med v. I Katarina II blev det en dekorerad rysskjorta som Tsar Peter var utrustad med (användbar åtminstone i kalassammanhang). Det var det sista spexet med scenanknutet plagg och sedan har det, såvitt kan konstateras, varit v.

Kort karaktäristik

Se även Kategori:Västar för bilder på västarna

I Henrik 8 1954 kom den första riktiga västen. Getingvästen i gulsvartrandigt tyg. På premiärkalaset fick alla spexare varsin (se s141 Spexbok I). Gustaf Vasa bar en stärkkrage med allmogeband. Den blev "väst" det året. I Napoleon blev det väst igen, en exakt kopia av en fransk vinröd väst från 1810-talet och därmed var det etablerat. Med ett par undantag har det varit en väst varje år sedan dess. Statyernas väst var den första som var hemlig fram till premiären (alltså inte ett scen plagg).

Tsar Peter i Katarina II bar en vit skjorta med broderade band och skärp på scenen. När Katarina turnerade introducerades flugan (se turnéfluga).

Klodvigspexet hade mockaväst och i Don Pedro valde man maggördel i röd sammet och svart kragband av ekonomiska och spanskanknytningsskäl. Den första av scenarkitekten designade västen kom i Charles II. Lena T sydde en västklänning åt sig själv.

Montezuma-västen hade knäppning i sidan. Första nyuppsättningen Henrik 8 1968 fick egen väst. storblommigt möbeltyg hade Margaretavästen. Westerninspirerad - klippta fransar i mocka- i George Washington. Noak-västen var sydd i varmt vinrött ylletyg med blåa kanter. Turandotvästen var sydd i orange-rött randigt bomullstyg.

Blågulrandigt bäckebölja-tyg i Fredrik den Stores väst. Lionardo da Vinci-västens slag och spetsiga axlar är inspirerade av Leonardos vingar. Dr. Livingstonevästen är vändbar med "ap-tyg" på insidan.

Lågbudgetversioner gjordes i nyuppsättning av Cæsarion 1978 (rak utan vare sig knappar, fickor eller foder) och don Pedro 1981 (begagnade frackvästar med muletaapplikation). "Knappt ett Chalmersspex" 1979 (enkla köpevästar med randig applikation). Nero-västen var boleroformad och den blåvitrandiga John Ericssonvästen hade original SJ-knappar.

Lasse-Maja-västen har damknäppning, dvs. höger över vänster, och snörliv baktill. Knäppning i sidan, läderband, snörning i halsen, kapuschong, kopparspänne och sköld på ryggen kännetecknar Olof Skötkonungvästen. Victoria-västen hade speciell ficka med ölöppnare som blev tradition. En randig karamellfärgad väst fick Montgomery-spexarna. Guldfransar och bäversvans har Klondikevästen. Guld dominerar förstås också Krösusvästen: Guldlame, guldband, handtvinnade guldsnören, guldknapp och handmålat lejon på ryggen. Stradivarius-västen har naturligtvis fiolattribut: strängar, f-hål och stämskruvar. Sagospexet Snorre har en grön väst med flikar och pinglor. En liten (tillfällig?) återgång till striktare väst i svart har Nobelspexarna.